Nu gör jag en live uppdatering. Sitter med min lilla laptop i kortänden av bordet  i köket. Runt mig sitter inte mindre än fem flickor och spelar yatzy. Det är mysigt och fridfullt. Fnissigt och härligt att vara lite med och samtidigt upptagen med annat så att man nästan är osynlig.

Kul att betrakta. Inser vem som är den borne ledaren. Med en lillasyster på väg mot samma håll. En annan gång ska jag göra ett långt inlägg om hur jag sett någon förvandlas från att vara så kallad "följare" till att bli ledare. Och hur jag såg denna förvandling. Och hur jag fick ge upp min gamla teori om att man föds in i det ena eller andra rollen i livet. Som ledare eller följare...

Nu mina bloggföljare önskar jag er en förtrollande avslutning på denna JULAFTON!

Nu är dom hemma igen. Det blev snöfall, jag hittade en annan snöskyffel som jag skottat med och vips..... nu funkar både telefonen och till och med Playstation Singstar!

Ordningen återställd med andra ord.

Tack Susanne för den fina kolan och ljuslyktan, du anar inte hur väl det kom till pass!

Och Synne, ha en fin jul! Jag ville åka til alperna, men jobbet förhindrade mig....

Tack också för att ni troget läser min blogg trots att jag är sopig på att uppdatera.

Tack alla andra läsare- via er får jag energi!

Tjenare,

Kaos. Mmmm K A O S. Jobbat mycket, mycket, men kul, sena kvällar. Ensam hemma. Resten av familjen i alperna. Strålande SOL, livet på en pinne.

Yngsta dottern och jag hemma själva. Tänkte på det innan: mysiga kvällar, levande ljus, kvalitetstid!

Det blev mer; shiiit vi har försovit oss, telefonen gick sönder, snöskyffeln överkörd, bredbandet hoppade ur och katterna bajsade på golvet.

Insåg att det började bli ett akut läge: Du- är det okej om du får en annan familj den här veckan frågade jag yngsta dottern. Jaaa vad kul sa hon, förmodligen lättad.  

Jag delar ut en medalj till alla som klarar detta ensamståendeträsket. Jag vet, man anpassar sig och är man trött på sitt förhållande och allt det där... men ändå, medalj utdelad!

Sen det här med att barn gör som man gör och inte som man säger. Hoppas hoppas dom inte gör som man t ä n k e r.

Jag har varit världens mest avundsjuka mamma och hustru den här veckan. När jag vid åttasnåret sitter och hyperventilerar ( nåja nästan)i köerba till jobbet har de kvittrande gått mot backen där de tinte finns några köer alls och där solen gassar från en klarblå himmel. Grrrr. Mumlade lite nageltrång och träningsvärk åt dom, bara för att återställa balansen något. Och tankarna ja, dom vill inte ens ni veta......:)

Skolfoton, utvalda, kuvertet på bordet. Ligger kvar tre veckor senare. Kuvert till klassmamman, ligger kvar. Får ringa och be om ursäkt. Fika med klassen, va? Luciatåg var är kronan? Hittar sidenbandet, det ska vara glitter. Köper glitter. Fel glitter får jag höra.

Var är ljuset, ser ju inget. Parkerar fel. Får böter. Köer hem, spolarvätskan är slut. Kliar i ögat, linsen hoppar ut. Ser verkligen ingenting.

Måste blogga. Måste jobba, Måste bli bättre eller lite mindre dålig. Vi kanske ska spela spel. Tärningen borta och ruter tio och klöver fem fattas.

Var reklamerar man sitt vuxenliv?

God natt!